Släktet Rosa, rosor, är en mycket populär kulturväxt med en lång historia av växtförädling. Tyvärr uppskattas de inte bara utav oss människor, utan även utav flera olika skadegörare. Ordningen steklar, Hymenoptera, innehåller flera arter som angriper rosor. Denna litteraturstudie beskriver de stekelarter som finns i Sverige, deras utbredningsområde, utseende och skadebild samt även om de angriper vissa specifika arter eller sorter utav rosor. Bekämpning utav dessa skadegörare beskrivs.

Fiskbestånden i Östersjön har sedan början av 1980-talet genomgått en omfattande förändring. Stora predatorer, som torsk (Gadus morhua) och abborre (Perca fluviatilis) har minskat i antal medan det finns tecken på att storspigg (Gasterosteus aculeatus) har ökat. Denna sannolika ökning av storspigg skulle kunna ha att göra med minskningen av både torsk och abborre som predatorer i de kustnära tångbältena. För att undersöka detta utfördes ett mesokosmexperiment där torskens och abborrens förmåga att predera på storspigg undersöktes, både i ljus och mörker. Hypoteserna som arbetet utgick ifrån var att torsk var en bättre predator i mörker än i ljus och att torsk var en bättre predator än abborre i mörker.Resultaten visar på att torsk är den bättre predatorn i både ljus och mörker, samt att den är lika framgångsrik i mörker som i ljus.

Övergödningen i Östersjön har varit ett problem de senaste årtionden vilket påverkar akvatiska organismer och minskar undervattenvegetationen som är viktig för fisklivet. Gädda (Esox lucius) och abborre (Perca fluviatilis) har minskat i Kalmarsund och Blekinge skärgård de senaste 20 åren samtidigt som spigg (Gasterosteus aculeatus) har ökat kraftigt. Anledningen till ändrat förhållande mellan arterna är inte helt klarlagd men spigg kan vara en art som påverkar ekosystemet genom sin konsumtion av ägg från predatorerna; gädda och abborre. Reduktionen av dessa predatorer bidrar till trofisk kaskad där algblomningar gynnas. Spigg har en direkt försvarsmekanism i form av vassa taggar på rygg och sida som är ett effektivt skydd mot vissa predatorer. Forskning visar att mindre predatorer upp till 25 cm inte konsumerar spigg beroende på taggarna.

Arbetets uppgift var att identifiera en DNA-sekvens som skulle kunna finnas hos storspiggens könsbestämningsregion. Avsikten med detta arbete är att utveckla en enkel PCR-baserad metod för att kunna könsbestämma storspiggar genetiskt. Tidigare genetiska studier har visat en skillnad mellan honor och hanar vid jämförelse av deras RAPD-3 PCR produkter. Skillnaden består i att endast hanarna har ett fragment som är runt 250 bp stort. Detta fragment ska isoleras, renas, klonas och sekvenseras med hjälp av olika metoder.